Många människor i Sverige har hon ingen aning om vad falukorven eller vad guldfågelns kycklingfilé innehåller när dom betalar varorna i kassan. Många tror säkert att det innehållet nästan 100 procent kött. Hur ligger det egentligen till och vad innehåller egenlitgen köttet? Antibiotika blir allt vanligare inom köttindustrin och vad ger det egentligen för konsekvenser? Det hade jag tänkt prata om i detta inlägg.

Henrik Ennart har skrivit en artikel på SvD nyheters hemsida om vad en vanlig svensk falukorv innehåller. Vi i Sverige äter tillsammans falukorv för cirka 900 miljoner kronor per år. Han menar på att vår populäraste korv innehåller mycket vatten, potatismjöl och att det är klassens sämsta kött. Fyra av dom vanligaste korvarna i Sverige uppfyller inte EUs krav visar en granskning. Han skriver att dom tio vanligaste korvarna innehåller en tredjedel kranvatten. Tio recept visar att korvsmeten har drygats ut med 30 till 38 procent vatten. Granskningar visar att Coop falukorv innehåller natriumtrifosfat och E 451 som binder vattnet i korven[1]. Vet vi konsumenter om det när vi handlar i affären? Att vi köper princip vatten som vi gratis kan få från hushållens kranar?

Samma sak gäller fryst kycklingfilé. Desirée Kemi- wikzén som skriver ett inlägg på SVT:s hemsida tycker att det är häpnadsväckande att vi betalar och bär hem nästan 40 procent vatten. Många konsumenter upplever att kycklingfiléerna minskar även i vikt efter upptining och många konsumenter känner sig lurade[2].  

Enligt Oskar Forssberg på aftonbladets hemsida innehåller en korv så mycket mer är bara kött. Korv tillverkas i stora metall kärl och blandats med tonvis slaktavfall av fläsk, rosa slam från kycklingkadaver och vatten[3]. Korvsmeten blandas med smakämnen, konserveringsmedel och rött färgämne innan det trycks in i tuber, kokas och paketeras. Doktorn Rachel Thompson påstår att om man åt mindre än 70 gram processat kött per vecka skulle 4000 färre patienter varje år bli drabbade av tarmcancer.

Kerstin Nilsson skriver på aftonbladet att EU vill att alla ska ha en gemensam definition av begreppet kött. Försöket lyder att allt på djuret som är ätbart ska kallas för kött vilket Kerstin menar på kan leda till att köttet i köttbullar i framtiden lika gärna kan innehålla inälvor, organ, brosk, fett, hjärna, njurar, lever och blod utav att vi konsumenter inte ens vet om det.  Enligt EU-lagstiftning är idag allt ätligt på ett djur förutom könsorgan och delar av ögonen[4].

En annan viktig fråga jag vill ta upp är gällande antibiotikan inom köttindustrin. Enligt Jannike Kihlberg som skriver artikeln ”antibiotika till djur hotar vår hälsa” på DNs hemsida ges två tredjedelar av all antibiotika i världen till djur för att få billigare kött. Detta ger livsfarliga konsekvenser när bakterierna utvecklar resistens. Denna antibiotika skulle även behövas gå till sjuka människor i krig och i fattiga länder men läggs istället på att få billigare kött till dom rika. Resistens innebär att bakterier lyckas överleva behandlingen[5].  Det kan leda till att antibiotikan inte biter på infektioner och sår som kan leda till döden utan antibiotikans botan[6]. Genom att använda antibiotikan sparsamt kan även våra barn i framtiden få hjälp av antibiotika vid urinvägs och lunginflammationer. Utan antibiotikan vi har idag blir det inge specialiserad sjukvård, cancer och transplantationskirurgi eller vård för förtidigt födda barn[7]. Det blir allt vanligare med resistenta bakterier och idag är varannan patient bärare av resistenta bakterier.  Man använder antibiotikan och medicinens framsteg för att för att få köttdjur och kyckling att växa snabbare och för att tjäna mer pengar på det. Spridningen av dom resistenta bakterierna är allt för hör när man använder sig av antibiotika i djuruppfödningen. Sverige är det EU land som använder minst antibiotika till djur men däremot får vi i oss köttet genom oekologiskt kött importerat från exempelvis Tyskland och Cypern där dom använder upp till 30 gånger mer antibiotika än i Sverige.

Problemet i Sverige är att vi konsumenter vill ha billigt kött och på grund av det upphör inte importen av kött som inte uppfyller EU:s krav på djurskydd. Alltså fortsätter antibiotika dilemmat och människan blir allt mer och mer resistenta. Genom att vi i Sverige köper ekologisk och när producerat kött minskar risken för att grisar behöver antibiotika. Vetenskap visar nämligen att glada grisar som får vara ute i det fria minskar sin antibiotikaresistens vilket innebär en minskning av farliga bakterie stammar som bildas och sprids. Vi bör alltså inte importera kött från andra länder där djuren äter antibiotika utan istället äta Sveriges kött som inte är antibiotikapåverkat. Vi måste ta vara på den antibiotika vi har och använda den sparsamt så att vi inte blir resistenta. Vi måste tänka på våra konsekvenser och på framtiden och våra barn. Billigt kött är bra för plånboken på kort sikt med det slår oss dyrt i längden.